Det här året har varit ett dåligt anime år för mig. Jag har sett många halvbra animes, sådana som varit okej, men som inte lämnar ett intryck. Det var inte förrän nu i december som jag halkade in på två riktigt bra som fick mig att tappa andan! En utav dem kommer att komma med på listan, den andra kommer att hamna på hederslistan!
Så, innan jag börjar lista och förklara tänkte jag bara nämna att de här serierna nödvändigtvis inte kommit ut i år, det är bara jag som råkat upptäcka dem och se dem i år :) Ordningsmässigt börjar jag med den "sämsta" (de är som sagt de bästa för i år, så en tredje plats är inte illa!) och avslutar med den bästa. Och jag vill passa på att nämna hederslistan lite kort innan jag börjar!
Hederslistan:
Wolfgirl and black prince
Varför skriver jag titeln på engelska när jag brukar skriva den på japanska? Jag har glömt namnet. Hahahaha... :'D I vilket fall, väldigt söt serie, såg klart den på en dag, rekommenderar det inte, för jag fick dåligt intryck av huvudkaraktärerna. Serien är väldigt lik Kaichou wa maid-sama, åtminstone till karaktärernas utseende, faktumet att den kvinnliga huvudkaraktären döljer något från sina vänner och att den manliga huvudkaraktären är den enda som känner till det här. Tror verkligen att den som gillar maid-sama kommer uppskatta den här!
Så, innan jag börjar lista och förklara tänkte jag bara nämna att de här serierna nödvändigtvis inte kommit ut i år, det är bara jag som råkat upptäcka dem och se dem i år :) Ordningsmässigt börjar jag med den "sämsta" (de är som sagt de bästa för i år, så en tredje plats är inte illa!) och avslutar med den bästa. Och jag vill passa på att nämna hederslistan lite kort innan jag börjar!
Hederslistan:
Wolfgirl and black prince
Varför skriver jag titeln på engelska när jag brukar skriva den på japanska? Jag har glömt namnet. Hahahaha... :'D I vilket fall, väldigt söt serie, såg klart den på en dag, rekommenderar det inte, för jag fick dåligt intryck av huvudkaraktärerna. Serien är väldigt lik Kaichou wa maid-sama, åtminstone till karaktärernas utseende, faktumet att den kvinnliga huvudkaraktären döljer något från sina vänner och att den manliga huvudkaraktären är den enda som känner till det här. Tror verkligen att den som gillar maid-sama kommer uppskatta den här!
1. Your lie in April
En musikalisk anime som kräver att man har ett litet musikintresse, vilket de flesta av oss har. Det är klassisk musik som spelas så har man inget intresse för det så rekommenderar jag den inte. Många försöker påtala att den är så mycket mer än musiken, vilket den givetvis är, men eftersom musiken är hjärtat i serien tror jag inte att man ska ge sig på den om man inte tål klassisk musik.
Serien har världens bästa intro, trots att jag såg den i höstas lyssnar jag fortfarnade på introt Hikaru Nara. Handlingen utspelar sig kring Kousei Arima, en lovande pianist som abrupt slutar spela vid sin mors bortgång. Han var känd för att följa noterna till punkt och pricka, en mänsklig metronom. Därför kastas hans liv runt när han en dag träffar violinistne Kaori Miyazono, som ständigt möts av kritik för sin fria tolkning utav notbladen. Kaori utmanar Kousei till att bli hennes akompanist (om det är så det heter?) och tillsammas med sina vänner tacklar de olika problem såsom kärlekstrianglar, sorg, skollivet, musik osv.
Varför rekommenderar jag den här? För jag älskar klassisk musik, jag älskar se känslan de fått in i den här serien när människorna spelar. Karaktärerna känns nära och realistiska, känslorna som utspelas är helt sanna och äkta, vilket gör att den kom mig in på hjärtat. Jag nämnde tidigare att jag lyssnar på introt, det berör fortfarande mina känslor djupt. Utöver musiken är det en fantastisk historia om att resa sig ur mörkret när allt verkar som värst och hur stor roll dina vänner spelar.
2. Ore Monogatari!!
Något som alla tre serier på listan kommer ha gemensamt är romantik, jag älskar romantiska serier! Ore Monogatari heter My Love Story på engelska, så givetvis handlar den om kärlek. Gillar man inte extremt gulligullig romantik bör man inte se den här, för den här innehåller verkligen en sötsliskig sirapsdoppad honungsromans!
Takeo Goda skulle kunna vara vilken vanlig skolelev som helst, men det vore inte kul, eller hur? Takeo är allt man kan begära av en kille: omtänksam, snäll och förstående. Det som får flickorna att springa ifrån honom är hans utseende. Han är enorm. Tankarna förs rätt så ofta mot gorilla när man ser honom. Bredvid Takeos sida står dessutom Makoto Sunakawa, som råkar vara drömlik i sitt utseende. Trots att Takeo försök vara trevlig mot tjejerna har han alltid fått nobben eftersom flickorna föredragit Makoto.
Låter rätt så sorgligt för Takeo va? Som tur är är Takeo en sann vardagshjälte, så när han en dag på väg till skolan ser en man tafsa på en skolflicka går han fram och avbryter. Flickan, fylld med tacksamhet vänder sig om och visar sig vara jättesöt, och Takeo blir kär på stört. De börjar ses med jämna mellanrum, men när Takeo låter flickan (Rinko Yamato) träffa Makoto misstänker han att hon såklart blivit kär i Makoto. Han gör allt i sin makt för att föra ihop dem eftersom han vill att Rinko ska bli lycklig.
Den här kärlekshistorien handlar om en relation snarare än jakten på en relation som de flesta serier brukar handla om. Kärleksparet etableras rätt snabbt och allt kretsar kring dem, deras gemensamma och enskilda problem. Supersöt som sagt, uppskattades även delvis av min kräsna sambo som gillade de komiska bitarna. Den här serien är ett absolut måste för alla som gillar romans! Man kommer inte ångra sig!
3. Ao Haru Ride
3. Ao Haru Ride
Den här serien har jag hört fått kritik för att ha en outvecklad manlig huvudkaraktär, vilket enligt mig är en smaksak. Den manliga huvudkaraktären visar inte mycket av sig själv och sin personlighet, så såklart att han verkar outvecklad, det är väl snarare till seriens fördel att han verkar outvecklad eftersom att han döljer sig själv?
Allt börjar i två unga människors romans. Futaba Yoshioka och Kou Mabuchi förälskar sig i grundskolan men allt spiller i sanden när Kou bjuder ut Futaba på en festival men sedan inte dyker upp eftersom han råkade höra Futaba skrika ut att hon inte tycker om pojkar. Futaba bestämmer sig för att rycka tag i Kou när sommarlovet är över, men när hon kommer tillbaka visar det sig att Kou flyttat. Besviken över att ha förlorat sin första kärlek går Futaba vidare i sitt liv. Det är inte förrän många år senare hon får syn på en pojke som ser ut som hennes förlorade kärlek. Efter att ha följt efter honom till ett tempel pratar de och det visar sig att det är han. De pratar om det förflutna och till Futabas besvikelse säger Kou att de inte kan gå tillbaka till det som var. Detta hindrar dock inte Futaba från att försöka komma in i Kous liv igen. Båda två har genomgått förändringar: Futaba har skapat en ny karaktär som är oattraktiv för att inte behöva bli mobbad såsom de gulliga och söta flickorna blir, medan Kou har helt och hållet stängt inne sig själv och ute alla andra. Futaba gör allt i sin makt för att på nytt komma in till Kous hjärta.
Jag satt och kramade kuddar när jag såg den här. 22 år gammal och jag satt och "iiihhhh" som en liten skolflicka. Romantiken var spott on! Jag älskar serier om "trasiga pojkar" som har mörka hemligheter, med starka flickor som försöker hjälpa dem på rätt spår igen av den enda anledning att de älskar dem och vill vara med dem. Jag älskar att se folk förändras, tvingas öppna upp sina skal och bli sårbara. Det är många som kan relatera till att stänga ute folk och det är skönt att kunna känna igen sig, både i Kou och Futaba.
Om du bara vill se en romantisk serie i år, se Ao Haru Ride, det enda som gör dig besviken är att den tar slut!
// Patricia
Kommentera