Jag stod gravid, inte alls stor och tjock så det kändes inte riktigt verkligt än för allmänheten, men för mig var det så verkligt det kunde bli. Så ofta som jag smekte magen i hopp om att få en uppmuntrande liten spark tillbaka. I allmänhetens ögon såg jag säkerligen dum ut och folk ifrågasatte nog vad jag höll på med. I vilket fall, jag glider ifrån ämnet! Jag var med en kompis och hade pratat om min nya lycka. Bebisen var inte alls gammal i skedet 16 veckor trodde jag, men snarare 12 eftersom att bm räknat fel. Min kompis ville ut och gå och jag accepterade, detta skulle resultera i mitt livs värsta promenad där jag östes med saker hon inte velat säga hemma hos sig. Hon pratade om hur jag inte var redo, hur jag förstörde mitt och barnets liv, att man inte kan göra något med barn, att jag inte är färdig med mig själv, saknar världsvana osv osv. Det absolut värsta hon sa vill jag inte skriva, för det var så lågt och nedrigt att jag än idag ifrågasätter ifall hon verkligen menade det (trots att jag frågade henne två gånger extra för att försäkra mig att hon inte skojade). Hon hade otroligt svårt att acceptera mitt val och det är det jag vill prata om idag.
Först och främst: andras val har i stort sett inget att göra med dig! Och jag skriver "i stort sett inget" för att vissa saker vi gör påverkar massan, t.ex. beteenden på allmän plats, våra köpvanor (vi kanske tog slut på det sista paketet chips?), aktiviteter på allmän plats och dylikt. Det vi utför hemma har sällan att göra med den allmäna massan (förutom allt som görs på internet!) medan i stort sett allt vi gör ute påverkar folk, frågan är hur mycket. Och jag vågar påstå att det inte alls är mycket. Att jag var gravid och skulle ha barn påverkar folk också indirekt: jag skulle bli stor och svår att gå förbi i tajta områden, jag skulle vara föräldraledig och således inte sköta mitt jobb på restaurangen, min son kommer antagligen störa allmänheten mer än en gång och ja. Listan kan göras lång. Men det jag nämner är inget livsförändrande! Det är inte så att mitt val att få barn kommer hindra någon annan i livet, vi kommer bara vara vinden på schackplanen, vi kommer knappt rubba spelarna.
För det andra, varför skulle du inte acceptera folks val? Vi har redan kommit fram till att det lilla de påverkar dig är inte lönt att hänga upp sig på, så vi rotar vidare! Val som involverar mord, våldtäkt, stöld och annat som skadar kan jag förstå att du inte accepterar och vill förhindra! Det är klart att det finns en zon där dåliga val för allmänheten finns och dem behöver du inte respektera för fem öre! Men folks matvanor, klädval, husdjursval, relationsval och tja, det finns driljoner med saker som inte rör dig! Och dessa saker är bara till att acceptera. Visst är det krossande när killen man varit kär i så länge väljer någon annan, men i det långa loppet mår du så mycket bättre av att acceptera att han inte valt dig utan någon annan. Att störa sig på folks val istället för att bara acceptera dem tar så mycket onödig energi och tid.
Men valet att vara allätare? Det borde man väl få protestera mot?
Många vegetarianer/veganer jag träffat har varit väldigt ivriga med att skälla på mig över mitt val att fortsätta äta kött och lika mycket som jag inte har rätt att säga till dem vad de ska äta så har de ingen rätt att säga till mig vad jag ska äta. Jag anser att vi äter för mycket kött i dagens läge och letar ständigt efter vegetariska alternativ. Min lärare lärde mig att vi dagligen ska äta samma mängd kött i gram som vi väger i kilo. Detta är oftast mindre än 100 gram och många av oss äter mer än så. Allt överflödigt kött blir till fett och vår förkärlek till kött är nog en utav många faktorer till varför vårt folk blir tjockare och tjockare. Köttetindustrin är också en utav de stora miljöbovarna. Men jag tycker du har rätten att göra ditt eget val ändå. Vi ska alltid ha planetens och vårt eget bästa i åtankarna, men valet är alltid ditt.
// Patricia
Kommentera