Idag tog chefen mig åt sidan och ville prata. Jag hade då suttit i serveringen i flera timmar och målat så många barn som önskat att bli målade och städat resterande delen utav tiden. Väl uppe på hans kontor börjar han med: "Jag vet inte var jag ska börja" och en suck, vilket genast fryser mitt hjärta. Trots mina goda insatser, trots att jag aldrig klagat utan alltid ställt upp och gjort allt för mina kollegor så var min första tanke att jag skulle få sparken. Som tur var var så inte fallet: jag skulle befordras!
En lucka hade blivit ledig och han ville se mig fylla den! Självklart tackade jag ja! Detta innebär mer ansvar, mer timmar, mer lön, mer av allt faktiskt! Det kommer bli tyngre och det kommer innebära nya arbetsuppgifter men jag är så redo! Jag ska tackla alla problem så hårt att de inte kommer märkas och kämpa tills jag inte kan svettas längre! Jag är Patricia, ambitiös, positiv, engagerad och fylld utav järnhård vilja!
// Patricia
Kommentera