Min älskade sambo fyller år om cirka två veckor och jag försöker nu, lite snabbt och smidigt innan läggdags, klicka hem en present till honom. Det är en liten grej, då jag inte bestämt mig för vad han ska få ännu så kom jag på att jag fått syn på något litet gulligt som jag kunde ge honom :) Vet att han sitter och läser det här så jag kommer bombaderas med frågor om vad jag köpt, haha.
Idag var vi på en misslyckad lägenhetsvisning. Vi hade råkat få syn på en lägenhet i vår smak (trodde vi) och bokade in en visning. Det första jag noterar när jag kommer dit är hur tätt alla husen står, det kändes instängt, inte alls som hemma. Det andra jag lägger märke till är när vi stiger in i lägenheten: vilken enorm hall den har! Den var ca 10 kvadratmeter större än vår nuvarande lägenhet och istället för att klämma in de i ett sovrum så hade flera kvadratmeter lagts i hallen. Visst är det vackert med en stor hall, men i lägenhetsfall, där varje kvadratmeter spelar roll, så är en stor hall onödigt. Där fanns alldeles för mycket dörrar (två dörrar in till badrummet, hus nödvändigt är det på 70 kvadrat?), förrådet fanns uppe i lägenheten (en bonus, men det innebär att förrådet var inräknat i de 70 kvadraten) och det absolut värsta "Jaydens rum" var minimalt. Hade lite tankar om att vi kunde flytta till en 2,5a och göra ett mysigt skrymsle till Jayden á la Harry Potter (minus den elaka mostern) och då var jag inställd på att han skulle få ett litet rum, MEN! FETE MEN! Flyttar jag in i en trea förväntar jag mig att rummet är större än det vi såg!
Så behöver jag säga att vi tackat nej? Vi trivs så himla bra i vår lägenhet här ute på landet, när vi gick in i den första gången fick jag riktigt med fjärilar i magen, den kändes så rätt och den känns fortfarande rätt. Det är vår hem och det kommer bli otroligt svårt att toppa det! Visst kommer vi behöva flytta någon gång, vi kommer behöva lämna den här lägenheten för något större, men jag vill att nästa bostad ska ge oss samma känsla som vår första lägenhet gav oss. Det ska kännas rätt helt enkelt.
Idag var vi på en misslyckad lägenhetsvisning. Vi hade råkat få syn på en lägenhet i vår smak (trodde vi) och bokade in en visning. Det första jag noterar när jag kommer dit är hur tätt alla husen står, det kändes instängt, inte alls som hemma. Det andra jag lägger märke till är när vi stiger in i lägenheten: vilken enorm hall den har! Den var ca 10 kvadratmeter större än vår nuvarande lägenhet och istället för att klämma in de i ett sovrum så hade flera kvadratmeter lagts i hallen. Visst är det vackert med en stor hall, men i lägenhetsfall, där varje kvadratmeter spelar roll, så är en stor hall onödigt. Där fanns alldeles för mycket dörrar (två dörrar in till badrummet, hus nödvändigt är det på 70 kvadrat?), förrådet fanns uppe i lägenheten (en bonus, men det innebär att förrådet var inräknat i de 70 kvadraten) och det absolut värsta "Jaydens rum" var minimalt. Hade lite tankar om att vi kunde flytta till en 2,5a och göra ett mysigt skrymsle till Jayden á la Harry Potter (minus den elaka mostern) och då var jag inställd på att han skulle få ett litet rum, MEN! FETE MEN! Flyttar jag in i en trea förväntar jag mig att rummet är större än det vi såg!
Så behöver jag säga att vi tackat nej? Vi trivs så himla bra i vår lägenhet här ute på landet, när vi gick in i den första gången fick jag riktigt med fjärilar i magen, den kändes så rätt och den känns fortfarande rätt. Det är vår hem och det kommer bli otroligt svårt att toppa det! Visst kommer vi behöva flytta någon gång, vi kommer behöva lämna den här lägenheten för något större, men jag vill att nästa bostad ska ge oss samma känsla som vår första lägenhet gav oss. Det ska kännas rätt helt enkelt.
Och Jayden ska ha ett större rum, det var typ, max 3 - 4 kvadrat!
// Patricia
// Patricia
Kommentera