... Som tyvärr inte verkar vilja ta slut på ett tag! Slog precis ihop min fjärde uppgift i engelska: ett slitet exemplar av Jane Eyre som min svärmor läst före mig (antagligen har hon läst den fler gånger än mig och förhoppnings har hon även uppskattat den mer än mig!). Den här boken ska vara en riktig klassiker, en sådan du måste läsa innan du dör. Jag såg inte jätte mycket fram emot att börja läsa den, var helt inställd på Romeo och Julia men då alla exemplar på biblioteket (hela 1 styck!) var utlånad så fick jag nöja mig med Jane Eyre. Att jag sedan kom på att jag kunde läst Wuthering Heights istället gjorde inte saken bättre. (För er som inte vet så är jag lite betuttad med Wuthering Heights sen jag såg en glimt av den i animen Glass Mask)
Jag är på sida 530 i boken och den har ca 650 sidor. Tyvärr är läsandet ett ont måste och det är tråkigt att jag inte kan njuta mer av boken. Bitvis har läsandet varit nöjesaktigt, att läsa om hur hon blir kär i en man hon anser ful, för att sedan upptäcka att kärleken gjort honom vacker är rent underbart och beskrivningen är klockren! I övrigt måste jag erkänna att jag finner den hemskt långtråkig och... Överambitiös är nog ordet jag söker. När en människa kan hålla dialog i flera sidor så förlorar jag intresset...
Men men! Jag ska läsa ut den! För det är som sagt min fjärde av femte uppgift i engelskakursen jag läser. Idag skickade jag in min ansökan till högskolan och jag har till juni på mig att komplettera mitt betyg med engelskan. Dessvärre kommer nog engelskan sänka mitt betyg något då jag verkligen inte tänkt lägga enormt mycket tid och energi på den. Gick precis ut på skolans it's learning-sida och fick det lättande beskedet att min första uppgift nu är rättad och godkänd! Eftersom jag är jordens mespropp så vågade jag inte läsa längre och vet således inte betyget, det räckte att se den gröna knappen lysa med sin gröna text inuti så visste jag att jag uppnått precis det jag ville.
I vilket fall är betyget i kursen inte så viktigt. Godkänt behövs, såklart, för att komma in på linjen, men om mitt betyg, som ligger på 18 poäng sänks något så är det inte hela världen då linjen jag ska gå på snittar på 12 poäng. Man kan ifrågasätta bäst man vill varför jag inte läser något svårare, något som är mer lämpligt för någon med min kaliber, tro mig, detta är något jag hört hela mitt liv när jag pratat om mina drömmar: vill du inte mer? Du som är så duktig! Men jag har alltid tyckt att mina drömmar varit stora nog! Att jag nu har en dröm om att bli grundskolelärare, med en underbar man, fina barn och en avstyckad gård med lite härliga djur och en prunkande trädgård, är stort för mig. Mina betyg hade säkerligen gjort mig till något större, men jag anser min roll som lärare som stor nog, faktiskt bra mycket viktigare än vad andra föreslagit för mig. För finns det egentligen något viktigare än våra barn? Att lära dem allt de behöver veta inför livet så att de blir respektabla människor? Det är faktiskt inte mycket!
// Patricia
Kommentera