Igår alltså, igår kommer jag och min kollega för alltid minnas som helvetesstägningen. Det var full rulle hela kvällen, vilket gör att vi inte hinner förbereda inför stägningen vilket gör att vi känner oss stressade (Om vi inte förbereder för stägningen innan vi stänger är det beräknat att vi behöver stanna två timmar längre. De räknar med att vi hinner göra en viss mängd göromål innan vi stänger). Jag höll modet uppe i stort sett hela kvällen, men 00.50 kände jag hur något inom mig knakade. Tio minuter tidigare hade en hop med människor vält in i restaurangen och en lång linje med bilar fick driveheadsetet att plinga oavbrutet. 20 minuter innan stägning hände detta och självklart måste vi servera de människor som kommer in innan vi stänger och självklart gör vi det, men i det här fallet kände vi att vi kämpade som vilddjur och kön minskade inte, för det fortsatte komma folk.
Vid sådana tillfällen är vår vanligaste kommentar: "Var kommer alla ifrån?!" fastän det är för sent att veta så vill vi gärna påpeka för chefen om ett ev. evenemang eller liknande så att han kan planera in fler som jobbar. Vår nästvanligaste kommentar är: "skjut mig" för att. Ja. Stressen så sent på natten, man är trött, man är seg, man har inte alls samma förberedelse inför en stor folkmängs som man har på dagen (färdiggrillat kött, uppfyllt med varor, pommes osv) och detta gör att man inte får ut maten lika snabbt som på dagen, vilket resulterar i otålighet från gästernas sida och frustration från vår sida. För glöm aldrig att fem minuter i väntan på er mat må vara mycket för er, men för mig är det fem minuters av svett, utstirrning, mutter och stress!
Igår hade vi inget kött redo, vi hade sålt slut dem och skulle bara lägga på kött på beställning för att slippa slänga. Denna planen fick jag slopa när jag såg mängden människor komma. När dessutom driven blev full på två röda blev det dessutom problem med att bemanna tre stationer på två personer. Och! Glöm inte att vi även har expresskassor, en icke-bemannad kassa som man kan beställa själv i. Fyra stationer på två personer. Och nu tänker ni kanske att vi kan ta två stationer var? Det fungerar inte. Det måste stå en person i köket hela tiden, annars kommer ingen mat ut, så den som står i kassan får springa mellan tre stationer, flåsa och flämta för att få med allt och den i köket får försöka slänga på kött på grillen och samtidigt göra iordning alla börjar som samtidigt ploppar upp på skärmen.
Min medarbetare var superduktig! Så klockan 1 låste jag dörrarna så att man inte kunde gå in, utan bara ut, och 01.15 fick den sista hungriga gästen sin burgare. En timme senare hade vi låst och var på väg hem. Det enda jag var besviken över var att jag inte gjort så bra ifrån mig som jag velat som passchef. Jag kände mig misslyckad och kommentarer jag fått nu i efterhand har inte hjälpt mig att känna mig bättre. MEN! Jag tillåter mig själv att vara misslyckad! För jag övar och jag blir bättre! Man måste ju vara dålig innan man blir bra (fuck naturlig talang!). Så nästa gång folket kommer så ska jag ha lugnet i magen, tvinga bort stressen och bara köra! För som vi sa igår: en stägning hade aldrig känts lika tillfredsställande som den vi gjorde igår!
// Patricia
Kommentera