Idag skulle jag blivit klar med kursens första examination. Dessvärre hade kroppen andra tankar. Har varit rätt så kass hela veckan men ignorerat det och jobbat på ändå. Idag när jag vaknade kändes det som om allt blivit värre. Men jag ruskade det av mig, fick iväg Jayden till dagis och åkte iväg för att handla. Stort misstag! Jag fick fokusera mycket för att ha vägen klart framför mig och inne i butiken fick jag gå runt flera gånger om för att jag missade hälften av det jag hade på listan, fastän jag läste den hela tiden. Väl hemma igen höll jag på att falla ihop. Min kropp sa fall, men jag stod ändå upp. Grät en skvätt. Jag grät, det brukar jag inte göra över sånt här, men hela kroppen skrek i protest varje gång jag rörde mig. Mitt huvud höll på att explodera!
Så när varorna väl var upppackade la jag mig i sängen för att försöka sova. Jag insåg nämligen att det inte var lönt att pusha mig hårdare, jag behövde vilan. Tyvärr insåg inte mitt huvud detta, för stressen om examinationen höll mig vaken vilket slutade med att jag packade ner mig som en packad korv i soffan, såg på anime och suckade över min oförmåga att slappna av.
Under dagens gång har jag mått lite bättre, så jag har fått lite gjort, men examinationen som jag sagt skulle vara klar idag är fortfarande ofärdig. Inte kul alls, men så är livet ibland. Som tur är sista datumet för inlämning 9/10 så jag har fortfarande en vecka kvar. För in i tid ska den! Finns inga andra alternativ!
// Patricia
Kommentera