Jag erkänner, jag skrollar runt lite bland andra bloggar och fångar ibland upp inspiration till mina egna inlägg. Som ni märkt varierar jag med vardagsinlägg och debattinlägg vilket fångar vem jag är: en vardlig människa med mycket känslor xD. Eller snarare många åsikter. Något jag reagerade på nu när jag läste runt var en bloggare som tilltalade sina läsare något bittert, gnällde att de aldrig kommenterade och att hen kommer behålla det "intressanta hen har att skriva om" tills det börjar komma lite kommentarer. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det är helt fel tillvägagångssätt.
 
Folk blir latare. Kommentarer på facebook ser man mindre och mindre av medan allt fler brukar gillaknappen. Detta kan, utöver lathet, tolkas som idétorka, man vet inte vad man ska säga. Vardagsbloggare som bloggar om en ordinär vardag som liknar de flestas kanske inte kommer få så mycket kommentarer, jag har ingen aning! När jag läst stora bloggar ser jag att de får kommentarer på varje inlägg, men dessa bloggar har inget ordinärt vardagsliv. Även om vissa verkar helt mänskliga så är det ändå det här lilla extra, ett extra fint hem, extra fin möblering, kläder, matlagning. När jag beskriver mitt vardagsliv vill jag ge mina läsare en inblick i vem jag är, det förklarar nämligen lite varför jag tänker som jag gör. Jag gör det inte för jag tror någon tycker det är speciellt kul för mitt liv är snarlikt många andras.
 
Min teori på varför vissa bloggar inte får kommentarer är för att de bloggar om något som är alldeles för normalt och därför tycker folk inte det är kul att läsa eller kommentera. Men för dem som skriver debattinlägg? Recensioner? Allt utöver det vardagliga? Varför finns det bloggar med läsare som ändå inte får kommentarer? Även här handlar det, tror jag, om det ordinära och extraordinära. Du måste tillföra det där lilla extra och det kan ta jättelång tid innan man vet vad det lilla extra är för något! Just nu maler jag på och skriver ut mitt hjärta, så som jag alltid gjort och antagligen alltid kommer göra tills jag inser vad jag gör "fel". För ärligt talat finns det inget sätt som är fel att skriva på, jag älskar att se olika människors tänk komma till skrift, för det är ju helt fantastiskt!
 
Om jag skulle fått beskriva min skoldag idag hade jag sagt: "Väggblomman har fått börja slå ut, ett kronblad i taget" och visst säger det endel? Men hur hade jag kunnat säga det på ett annat sätt? Jag hade kunnat förklara exakt vad jag menar, men nu valde jag att vara mer poetiskt för jag tyckte det lät vackert när det ploppade upp i mitt huvud. Jag tyckte det precis beskrev vad som sker med mig nu, jag kan se mig tryckt mot en vägg med blommiga tapeter och hur jag är målad som tapeterna men hur jag sakta bryter mig loss. Hah, sorry, driftade bort lite. Skrivande är så himla fascinerande!
 
Men nu pratar vi inte om mitt skrivande, utan om er läsares skrivning. Personligen skiter jag i om ni kommenterar eller ej, för jag vet att ni är några som läser och jag bekräftar er och tycker det är kul att ni på något jäkla vänster hittat mig och läser vad jag sysslar med. Men kommentera? Det är faktiskt helt upp till er. Har man inget att säga så ska man inte tvinga sig, har man inget snällt att säga ska man absolut inte säga det och vill man jätte gärna kommentera så go for it! Det här ska vara ett nöje, inte ett tvång! Jag tror att genom att försöka tvinga läsarna till att kommentera framstår man som om man har ett väldigt bekräftelsebehov och att man bloggar enbart för den sakens skull. Det kan tolkas som sorgligt, det kan tolkas som patetiskt, det kan tolkas som fullkomligen normalt, det är ju upp till var och en att tolka, men jag tolkar ett sådant tvång som behov utav bekräftelse och att man bör tänka på varför man känner som man gör.
 
För att få fler kommentarer bör man hitta en nisch, något ingen annan skriver om, som folk vill läsa och skriva till. Man behöver vara en duktig skrivare, inte mycket stavfel, stor bokstav och punkt, för ja, sånt påverkar mycket mer än vad ni tror! Om. jag. skulle. skriva. så. här. så. gör. ni. paus. i huvudet när ni läser, skitirriterande, eller hur? om jag däremot sku skriva utan att bry mej om stavning elr skrivregler rent av bruka mig av en jvla massa förkortningar så sku ni antagligen tolka mig som någon ung människa och vi har tyvärr en tendens att inte ta unga människor på allvar. Man behöver skriva om sånt som väcker folks känslor och vad det är får ni klura ut själva, för alla vet nog bäst själva vad som rör om i deras inre gryta. För min del är det vackra bilder, välformulerade argumentationer eller bara intressanta och / eller vackra texter. Mina kommentarer i bloggar bli mest: "Gud vad fint det där lät!" xD
 
Anyway, kommentarstvång = nej, kolla istället över vad du kan göra för att skriva mer intressant så att folk blir intresserade av att kommentera, om nu kommenterarna är så viktiga. För mig är det guld att veta att några läser och fortsätter läsa, som hittat mig genom allt vimmel på nätet :) Stort tack till er! I det stora hela kan jag säga att tvång leder aldrig till något bra. Behöver du tvinga folk att göra något, då gör du något fel själv
 
// Patricia

Kommentera

Publiceras ej