Förra veckan påbörjade jag min femte och sista praktikplats. Jag ber er snälla: skjut mig! Inte bokstavligen, men typ... Skada mig så att jag slipper gå tillbaka O_O Det är hemskt! Det är ännu en klinik, som jag nämnt tidigare var jag på en klinik i våras i två veckor, men i kursplanen står det att vi har ett visst antal timmar som måste läggas på klinik, och dessa timmarna är cirka 15 arbetsdagar, dvs 3 veckor, så jag var inte klar med min klinikpraktik och det är lite synd när det blir så här som jag, och många andra har det. Vi blev lovade en extra praktikvecka där vi fick vara var vi ville, men ingen utav oss har fått det... Varför? Jo för att många utav oss kunde bara vara två veckor på ett ställe, arbetsledarna hade inte tid med mer, vilket innebär att vi måste vara på en liknande plats resterande tid. Inga problem säger ni? Hahum hahum...
Grejen är den att de måste kunna bedömma oss och det hinner de inte göra ifall vi bara är på platsen i en vecka, därför måste vi jobba en extra vecka på en plats vi inte valt och i mitt fall är jag fast på den värsta kliniken någonsin. Personalen är kompetent och kan sitt, men det är väldigt ofta jag hör dem snacka skit om patienternas ägare! Enligt mig är det något utav det värsta du kan göra. Sure att det kommer in vissa som är speciella och jag förstår att man behöver prata av sig, men de trycker verkligen ner alla som kommer in! För det mesta är de trevliga, men det är också ganska ofta deras humör vänder och de låter det gå ut över djurägarna. Varför? För djurägarna saknar kunskap. I extrema fall är det förståeligt, om det håller på att kosta djuret sitt liv så är det självklart att man som djursjukvårdare måste läxa upp ägaren lite, men oftast när de läxar upp en ägare är det för sjuuuukt dåligt anledningar...
Vad kan jag mer säga? De påstår att de är en bra och sammansvetsad grupp, men det är ofta jag hör dem backstaba varandra och speciellt en utav tjejerna, som lider utav anorexia och uppenbarligen behöver hjälp. Istället för att verkligen hjälpa henne så snackar de om allt dåligt hon gjort och hur hon får skylla sig själv när hon blir så sjuk! Jag blir sjuuukt knäpp på det stället... Dessutom är det ingen som håller koll på hur länge jag ska praktisera där, fastän både jag och mina lärare ringt och sagt det till dem. De säger åt mig att jag får gärna komma in medan de undersöker patienterna, men jag ska på något kosmiskt sätt veta ifall de pratar om något känsligt, för isådana fall får jag absolut inte komma in... Jag har blivit tillsagd att inte göra något, jag har också blivit tillsagd att göra mer än vad jag gör, utav samma människa, under samma dag! De rutinerna de gör varje dag förväntas jag att kunna, fastän jag aldrig varit fått vara delaktig i dem...
Kort ut sagt: Jag är i helvetet... Det är tur att jag idag bara har tre arbetsdagar kvar! Det vill säga ifall de inte vill att jag tar igen de två dagarna jag varit sjuk >.<
Grejen är den att de måste kunna bedömma oss och det hinner de inte göra ifall vi bara är på platsen i en vecka, därför måste vi jobba en extra vecka på en plats vi inte valt och i mitt fall är jag fast på den värsta kliniken någonsin. Personalen är kompetent och kan sitt, men det är väldigt ofta jag hör dem snacka skit om patienternas ägare! Enligt mig är det något utav det värsta du kan göra. Sure att det kommer in vissa som är speciella och jag förstår att man behöver prata av sig, men de trycker verkligen ner alla som kommer in! För det mesta är de trevliga, men det är också ganska ofta deras humör vänder och de låter det gå ut över djurägarna. Varför? För djurägarna saknar kunskap. I extrema fall är det förståeligt, om det håller på att kosta djuret sitt liv så är det självklart att man som djursjukvårdare måste läxa upp ägaren lite, men oftast när de läxar upp en ägare är det för sjuuuukt dåligt anledningar...
Vad kan jag mer säga? De påstår att de är en bra och sammansvetsad grupp, men det är ofta jag hör dem backstaba varandra och speciellt en utav tjejerna, som lider utav anorexia och uppenbarligen behöver hjälp. Istället för att verkligen hjälpa henne så snackar de om allt dåligt hon gjort och hur hon får skylla sig själv när hon blir så sjuk! Jag blir sjuuukt knäpp på det stället... Dessutom är det ingen som håller koll på hur länge jag ska praktisera där, fastän både jag och mina lärare ringt och sagt det till dem. De säger åt mig att jag får gärna komma in medan de undersöker patienterna, men jag ska på något kosmiskt sätt veta ifall de pratar om något känsligt, för isådana fall får jag absolut inte komma in... Jag har blivit tillsagd att inte göra något, jag har också blivit tillsagd att göra mer än vad jag gör, utav samma människa, under samma dag! De rutinerna de gör varje dag förväntas jag att kunna, fastän jag aldrig varit fått vara delaktig i dem...
Kort ut sagt: Jag är i helvetet... Det är tur att jag idag bara har tre arbetsdagar kvar! Det vill säga ifall de inte vill att jag tar igen de två dagarna jag varit sjuk >.<
