Namn: Kanon
Genre: Slice of life, drama, romans, skolliv
Huvudkaraktärer: Yuichi Aizawa (Röst gjord av: Tomokazu Sugita, som bland annat gjort rösterna till Hideki Motosuwa i Chobits och Takenaga Oga i The Wallflower)
Supportkaraktärer: Ayu Tsukimiya, Nayuki Minase, Makoto Sawatari, Shiori Misaka, Mai Kawasumi och Akiko Minase.
Antal avsnitt: 13
Handling
Det var sju år sedan han var där, sju år sedan han träffade på fem olika flickor som han sedan glömt bort. Yuichi Aizawa återvänder för att besöka sin kusin, Nayuki Minase och hennes mor Akiko Minase. Alla minnen Yuichi har utav staden är dimmiga och det enda han minns är mindre detaljer.
En dag när Nayuki och Yuichi är ute och handlar springer en kort flicka in i Yuichi och faller till marken. När hon återfår medvetandet drar hon iväg med Yuichi och avslöjar att hon stulit en påse med taiyaki. Efter den händelsen börjar Yuichi umgås mer och mer med Ayu, han stöter även på Shiori, flickan i snön, Makoto, den hetlevrade rödhåriga tjejen och Mai, den tystlåtna tjejen. Alla har sitt eget förflutet, som Yuichi blir allt mer medveten om.
Inte den första animen som kommer upp i huvudet när jag ska rekommendera något, eftersom att jag blev smått uttråkad av den. Men storyn är egentligen i klass med Clannad och den rörde mig till tårarna mer än en gång. Inte min starkaste rekommendation någonsin, men gillade ni Clannad finns det en möjlighet att ni kommer gilla Kanon ^^
Nedan följer mindre spoilervarningar och forsättning på betygssättningen.
Betyg huvudkaraktärer: 3 av 5 puppies :D
Förklaring: Här valde jag att sätta Yuichi som enda huvudkaraktären... Varför? Jo, för det en huvudsakligen Yuichi som man följer och det är Yuichis val som gör skillnad i historien. Hade jag satt alla hans "tjejer" som huvudkaraktärer hade det blivit en hel del efterforskning ;) Yuichi... Glöms bort... Han överglänses helt utav flickorna i historien och även utav hans största konkurrent: Tomoya Okazaki. Den här historien är dömd att jämföras med Clannad, så även de manliga huvudrollerna kommer jämföras, och Yuichi är visserligen snällare än Tomoya, men han är så klen och bortglömbar...
Betyg supportkaraktärer: 4 av 5 puppies :D
Förklaring: Alla brudarna... Jag personligen älskade Makoto, allt hos henne fick mig att le, tills sanningen om henne avslöjas, vilket fick mig att storlipa. Tårarna jag grät då, var jämförbara med hur jag grät när Fuko skulle försvinna, så illa är det! Trots att jag spoilervarnat här så tänker jag inte avslöja vad som händer Makoto, för det är faktiskt värt att sätta sig och se animen bara för att kunna få en förklaring på det jag säger ;D Även de övriga tjejerna hade bra historier, vissa mer tårdrypande än andra, så det var en fin mix :)
Betyg animering / tecknande: 4 av 5 puppies :D
Förklaring: Kikar man på versionen som släpptes 2002 så kan man ju luuugnt säga att de gjort en enorm utveckling! Jag älskar snön som finns i historien och som aldrig försvinner, den adderar till den mysiga känslan och det är inte många som använder sig utav snön för att skapa en sådan stämning som i den här animen. Ögonen är smått irriterande, men man vänjer sig xD Flickorna är vackra, Yuichi ser ganska så ordinär ut, omgivninarna är jätte fina, inte många klagomål alls vill säga ^^
Betyg story: 3 av 5 puppies :D
Förklaring: Ja, den fick medelbetyg. Trots att den är supervacker och trots att den kan dra fram många känslor från en, så fångade den aldrig mitt intresse helt. Det kan hända att det pågick något annat i mitt liv när jag såg på den som störde mig, men man tycker att en sådan här historia ska vara breathtaking och få mig att vilja se mer. Jag kollade mest på den för att bli klar och i slutändan insåg jag hur underbar den var. De skulle behövt göra något för att fånga in sina tittare direkt, gjort så att de inte tröttnat, för jag tror att många slutar tittar på den, innan allt det intressanta hinner komma.
Helhet: 3 av 5 puppies :D
Musiken, den jävla musiken i den här serien! Eftersom att den är döpt efter Johan Pachelbels kända musikstycke "Canon" (vilket även nämns i serien) så kan man ju anta att den har något att göra med musik. Nej, det har den inte, däremot har den med många fina musikstycken som fick mig att nynna på musiken i timtals efteråt. Det jag minns mest från den här animen är all den otroliga musiken de fått med i den. Mais kompis förklarar att Canon är ett musikstycke som börjar lugnt, men efterhand bygger på sig och blir mer spännande och mer komplext, ungefär som livet och där fick vi förklaringen till varför animen heter Kanon! Den börjar lugnt, men bygger på sig med tiden, dock är påbyggnaden för långsam, alldeles för långsam. 13 avsnitt ska inte kunna tråka ut mig, tyvärr gjorde den det.
Se den om ni redan kollat på allt bra som ni vill kolla på, den är värd det om man har tid över ^^
// Patricia
