103,6 % av graviditeten står det i min app och jag har valt att helt skita i allt som heter dagar och tid. Visst räknar jag i huvudet och håller koll, men jag har valt undan de negativa känslorna jag kände över att ha gått över. Har fått en del stöd från andra kvinnor som gått över och det har hjälpt mycket! Vad som inte har hjälpt är när folk är dryga och säger saker i stil med: "Du får faktiskt vänta! Den är inte redo! Det är ingen tickande bomb!". Jo tack vet jag att bebisen inte är en tidsinställd bomb, men varför behandlas jag som en bomb?
Folk blir smått hispiga i min närhet, vissa tycker att jag är alldeles för lugn i mitt skede. Vad hjälper det att gå runt och konstant tänka: "Bebisen kan komma, bebisen kan komma, OMG DEN KAN KOMMA!". För folks vetskap har den kunnat ploppa ut i flera veckor, i över en månad nu, men ska jag låta faktumet att bebisen kanske kommer förstöra mitt liv? Ska jag sitta snällt och invänta värkarna och vattenavgången? Nej, det tänker jag absolut inte göra! Kalla mig självisk men mitt liv är till för att levas!
I helgen bestämde jag mig för att åka till ge-kås, jag var då exakt en vecka över tiden och det var där jag bestämt mig på allvar att leva livet istället för att invänta mitt nya liv. Jag fick höra sådana dumheter... "Ska du verkligen riskera din bebis för ge-kås? Det är ju farligt om du föder där! Du har inte råd att tänka att förlossningen ska ta lång tid, för vissa går det supersnabbt!". Argument från någon som aldrig varit gravid, som enbart hört en människas förlossningshistoria. Jag valde att vika mig i mina argument eftersom att jag tidigare fått höra att jag aldrig kan ha fel, men inom mig bubblade jag. Jag som pratat med barnmorskor, gått på föräldrakurs, pratat med olika mammor och läst på, jag skulle alltså ha fel medan någon som har mycket mindre efterforskning bakom sig skulle ha rätt. Jag förnekar inte faktumet att det kan gå djävulskt snabbt, men jag är heller inte så dum att jag kastar bort allt annat jag lärt mig för att en människa hade en snabb förlossning.
Det är inte nådigt att reta upp en gravid kvinna, speciellt inte nu när jag har börjat sova sämre och sämre och fått svårigheter med att röra mig ordentligt. Jag är frustrerad över att vara föräldraledig när jag inte har ett barn att vårda och det hjälper inte att folk stup i kvarten ska påpeka att jag gått över och hör av sig för att fråga om jag fött än. Om jag säger att jag ska höra av mig, så kommer jag höra av mig! Jag kanske är en bomb ändå... En ilsken bomb som sprängs snart.
Men men! På lördag ska jag in på förlossningen för att ha en övergångskontroll, då har jag gått över med exakt två veckor så de ska göra ultraljud (mitt femte ultraljud!) och kolla hur moderkakan mår. Så länge allt ser bra ut så kommer de inte göra något annat än att vänta, om saker och ting börjar bli dåliga så lägger de in mig och sätter igång mig. Dock tvivlar jag starkt på att jag läggs in i helgen. Min kropp har gjort ett så otroligt bra jobb med att vara gravid: jag har mått prima, kunnat röra mig bra och alla värden har varit fantastiska, självklart kommer moderkakan var i tipp topp och kunna förse bebisen med näring i ytterligare en vecka. Om allt är bra så sätts jag inte igång förrän jag gått över med tre veckor, det vill säga den 8e februari. Hush, ut med dig nu!
// Patricia
