Hela mitt liv har jag fått lära mig att vara respektfull. Aldrig har jag fått avbryta när någon pratar och alltid har jag fått visa lite extra hänsyn mot äldre. Respekt är för mig något man förtjänar. Jag börjar som respektfull men behandlas jag respektlöst så kommer jag göra detsamma.

Det var även en självklarhet att jag skulle visa respekt för mina jämngamla och för de yngre skulle jag vara det goda föredömmet så att även de skulle bli respektfulla.

Visst har vi alla fått den här uppfostran? Min fråga är: varför stöter man på så otroligt respektlösa människor?!

Detta gäller ju klart inte alla, de flesta kör på min stil: är du schysst mot mig är jag schysst mot dig. Så hur uppstår de människor som inte alls lyssnar, som pratar på utan att lyssna? Som egentligen bara ser sig själva och därför inte känner behovet av att visa respekt?

Ibland känns det som om jag inte respekteras för att jag är yngre, ett barn i vissas ögon. När jag försöker lägga min åsikt skjuts den respektlöst iväg för att jag "saknar erfarenhet", när jag talar sätts jag på plats som den lilla flickan som var besv och försöker jag tala därefter är det suck och himmel med ögonen. Barn. Respekterar vi inte barn?

Ett barn med känsloutbrott förväntas kunna tystas direkt, detta gäller allt från spädbarn (men trösta dem inte offentligt med amning för då är du en dålig människa ju!) till småbarn. Offentliga utbrott är inte ok! Om barnet inte kan tyglas får föräldrarna blickar och mummel om att uppfostra sitt barn. När blev vi så blinda?

För barn är världen annorlunda och innan de lär sig våra normer så kommer de visa precis alla sina känslor. Ett nej till en extra glass är katastrofalt och de kommer skrika innan de lärt sig att de klarar sig ändå! Minns vi inte hur det var att vara barn?

Varför förväntas jag vara respektfull när varken jag eller min son visas respekt? "Vi har tyvärr inte råd för ett stort dop för 70 pers, så vi har bara bjudit våra närmaste" - Folk blev bittra och vi fick även en hel del skäll. Ostadig ekonomi sket de blanka fan i, vi var respektlösa som inte bjöd alla! Var de respektlösa när de gav oss tjuriga blickar och inte vill prata med oss flera månader senare? Självklart inte! Vi hade ju själva valt att göra så här så vi förtjänade detta! "Jag vill inte att det köps mer kläder till honom i följande storlekar då han har för mycket och vi får inte plats!" - Arg förklaring om att vi minsann fick ta emot kläder i de storlekar de ville köpa och se till så att det användes! Bes det om kvittot så är det mystiskt borta.

Varför förväntas jag respektera andra när de inte visar minsta tecken på att respektera mig? Varför blir jag den respektlöse när jag väljer att ge tillbaka med samma välförtjänta mynt? Visst är jag respektlös, men jag avskyr hur de på andra sidan är små helgon som aldrig gjort fel. Fuck off.

// Patricia